Tiden går...
En gång i tiden hade jag just dig som en syster och var värdefullt för mig och det finns så många minnen som jag bara har med dig. Du var där för mig och jag var där för dig. Men på vägen där bristade mellan mig och dig men du visste inte att du svikit mig bara sådär. Jag tappade mitt respekt och allting blev bara som en skugga mellan mig och dig.
Jag frågar mig själv, det kommer aldrig bli som för oavsett hur bra mellan oss. Tiden går och vi förändrar, kanske det är sista gången vi pratar eller ses för vi vet inte vad som händer ena sekunden. Släppt den som har hänt och gå vidare i livet oavsett vad som händer mellan mig och dig. Som de andra säger vi måste mogna upp och stå för det vi har sagt.
Trackback
